Magomvridning

Magomvridning är inte så vanligt på storpudel men det förekommer.

Sjukdomen förekommer vanligast hos storvuxna hundraser med djup bröstkorg såsom Grand danois, schäfer, dobermann, blodhund, boxer, borzoi och irländsk setter. Flertalet insjuknade hundar tillhör åldersgruppen 4 - 10 år, men sjukdomen ses även hos yngre och äldre hundar. Magomvridning är ungefär lika vanligt förekommande hos båda könen. Även små raser kan drabbas men är mer ovanligt.
Orsaken till sjukdomen är inte helt klarlagd. Eftersom det är en viss typ av hundar som drabbas kan man dock misstänka att kroppsbyggnaden har en viss betydelse. Man vet att för stora portioner foder eller stort vattenintag, framför allt i samband med rastning, kan vara en utlösande faktor. En medfödd slapphet i övre delarna av magsäcken kan också vara en bidragande orsak. Hundens rörelser kan få de fyllda och slappa övre delarna av magsäcken att ändra läge.

Magomvridning är precis som det låter; att magsäcken, som är upphängd i matstrupen och i tunntarmen, har slagit runt inne i bukhålan. Då kan inte någonting passera in eller ut ur magsäcken och finns där mat så börjar den jäsa och producera gas. Ju mer utspänd magsäcken är, ju hårdare vrids den åt och ingen gas kan komma ut. Själva magsäcken är otroligt töjbar, men utrymmet inne i hundens buk och bröstkorg är begränsat och magsäcken trycker med stor kraft mot lungor, hjärta och lever. Ofta blir också mjälten klämd och svullnar upp.
Det är ju livsviktiga organ och pressas de ihop får de inte blod och syre som de behöver och hela hundens system kan kollapsa. Det ökade buktrycket orsakar försvårad andning och cirkulationskollaps på grund av magsäckens press mot mellangärdet och lungorna respektive mot de stora kärlen i bukhålan.  
Det här ett livshotande tillstånd och det är mycket smärtsamt för hunden.

Misstänker man magomvridning så är det veterinär med möjlighet att operera som gäller och det omedelbart, det går inte att avvakta!
Döden kan inträda inom en halvtimme, men sjukdomsförloppet varierar från fall till fall.

En hund som drabbats av magomvridning är orolig, flämtar, gnäller och försöker kräkas men får endast upp skummigt slem om den lyckas kräkas. Buken ökar i omfång och blir ofta tydligt utspänd. Om man tappar på buken kan det låta dovt och ihåligt eller ett kluckande ljud. Andningsproblem uppstår så småningom och hunden vill ogärna ligga ner även om den försöker. Störning av blodcirkulationen uppträder då den utspända magsäcken hejdar det venösa återflödet av blod till hjärtat och en chock utvecklas. Om tömning av magsäcken inte sker snabbt, är risken stor att hunden dör.

Det går inte fullt ut att undvika risken att hunden ska få magomvridning men man kan försöka att minska riskerna. Rekommendationen är att man inte ger mat direkt efter ansträngning och att man efter mat och vattenintag inte anstränger hunden genom promenad, lek eller träning på minst en timme gärna två. Något man kan tänka på är att inte ge stora mängder mat på en gång, utan gärna dela upp maten på tre gånger dagligen. Låt heller aldrig hunden få dricka mycket vatten på en gång. Om den är mycket törstig, låt den dricka i etapper med någon kvarts mellanrum. Den ovan nämnda utfodringsrutinen rekommenderas även för icke insjuknade hundar inom "risk-raser"

Frost:
Ibland så händer saker trots att man försöker göra allting rätt. På eftermiddagen när Frost fyllde fyra år så tog vi som vanligt en kvällspromenad efter jobbet. Hundarna lekte och sprang som de brukade. Eftersom Eros ska ha medicin innan mat så fick alla hundarna vänta i 45 minuter på att få mat efter att vi kommit tillbaka från promenaden. Frost fick sin vanliga ranson på cirka 3-4dl torrfoder. Efter närmare två timmars vila inomhus så var det dags för en kvällskiss. Hundarna fick gå ut tillsammans med husse, lekte och sprang runt som de brukade, en helt vanlig kväll. Tills husse märkte att Frost inte mådde bra.

Trots en mycket snabb resa till Strömsholm var Frost i dåligt skick när vi kom fram och den information vi fick av veterinären var att rehabiliteringen skulle ta närmare sex månader med burvila och han kanske aldrig skulle bli helt bra och kunna leva livet fullt ut. Vi valde mellan operation eller att låta honom somna in. Men med tanke på det aktiva liv som Frost var van vid att leva med mycket träning, lek och promenader så kändes det för oss inte rätt att döma honom till ett liv som sjukpensionär vid fyra års ålder. Så det mycket tunga beslutet fattades att låta honom somna in.

Anledningen till att vi väljer att berätta om det här är för att ju fler som får kunskap om vad magomvridning innebär desto snabbare kan den hund som drabbas komma under veterinärvård om matte/husse förstår vad som är på gång att hända.